Jag kom från Indien 1975 och tog tre jobb.

I came from India in 1975 and took three jobs.

Jag körde tunnelbana, städade på S:t Görans sjukhus och jobbade på restaurang. Arton timmar om dygnet, från lägenheten i Jordbro. Det höll på i tio år.

I drove the underground, cleaned at S:t Göran's hospital and worked in a restaurant. Eighteen hours a day, out of the flat in Jordbro. That went on for ten years.

1984 öppnade jag min egen butik: trettio kvadratmeter smycken, inne på Hötorgets tunnelbanestation — samma tunnelbana jag själv hade kört. Varorna hämtade jag i London, två–tre resor i månaden, hem med fullpackade resväskor. Den 7 januari 1985 blev firman registrerad, svart på vitt.

In 1984 I opened my own shop: thirty square metres of jewellery, inside the Hötorget underground station — the same underground I had been driving myself. I fetched the stock in London, two or three trips a month, coming home with packed suitcases. On 7 January 1985 the firm was registered, in black and white.

Sommaren innan hade jag arbetat i Borgholm, i en nära väns klädbutik — en vänskap som håller än i dag. Staden släppte inte taget. 1985 öppnade jag en egen butik på Storgatan 23 — och samma år en till, på Ringvägen 125 här på Söder. Jag flyttade till Södermalm vid samma tid. Jag bor kvar, ett kvarter från butiken.

The summer before, I had worked in Borgholm, in a close friend's clothing shop — a friendship that holds to this day. The town never let go of me. In 1985 I opened my own shop at Storgatan 23 — and the same year another, at Ringvägen 125 here in Söder. I moved to Södermalm around then. I still live here, a block from the shop.

Efter tre år fick jag tillgång till en stor lokal i Borgholm — fyrahundrafemtio kvadratmeter, mot Hötorgets trettio. Det var där kläderna började på allvar, och inköpen gjorde jag som förut i London. Smyckena finns kvar än i dag, men kläderna blev hjärtat. Det mesta har vi genom åren köpt in från England.

After three years I got access to a big space in Borgholm — four hundred and fifty square metres, against Hötorget's thirty. That is where the clothes began in earnest, and I kept doing the buying in London as before. The jewellery is still here today, but the clothes became the heart of it. Over the years, most of our buying has been from England.

1987 gifte jag mig med Gurmeet. Våra tre barn föddes 1989, 1990 och 1993, och de växte upp mellan klädställningarna — Borgholm på somrarna, Söder på vintrarna.

In 1987 I married Gurmeet. Our three children were born in 1989, 1990 and 1993, and they grew up between the clothes rails — Borgholm in the summers, Söder in the winters.

År 2000 flyttade vi från Ringvägen hit till Götgatan 86. Hötorget höll ut till 2002, arton år efter att allt började nere i tunnelbanan. Och flera av kunderna från åttiotalet handlar här än i dag — några har följt oss hela vägen från Hötorget till Götgatan.

In 2000 we moved from Ringvägen here to Götgatan 86. Hötorget held on until 2002, eighteen years after it all began down in the underground. And several of our customers from the eighties still shop here today — some have followed us all the way from Hötorget to Götgatan.

Ingenting av det här hade gått utan Gurmeet. Hon har stått i butiken lika många timmar som jag, varenda år. Att vi har öppet 9–21 varje dag är ingen affärsidé — det är bara så vi alltid har jobbat.

None of this would have worked without Gurmeet. She has stood in the shop as many hours as I have, every single year. Us being open 9 till 9 every day is not a business strategy — it is just how we have always worked.

Dan & Gurmeet Kaur Relom

Ägare · i butiken varje dag sedan 1985

Owners · in the shop every day since 1985